Som ni förstår av rubriken så är det en sorgens dag här.

Jag gick ut för en längre runda, eller det blev hemmaskogarna.

Jobbade lite och sen pasade jag kakfabriken med matte handlade åt sin mamma.

Så sa matte att hon skulle till Tråkapoteket.

Perfekt, för jag har helt andra planer än att passa Tråkapotek.

Smet till Siri, men hon låg på sin tomt och mådde inte alls bra.

Siri som alltid brukar kasta sej över mattes godisficka ville inget godis ha.

Hon ville ingenting utan visade bara att livet var pest.

Jag fikade i alla fall och käkade korvar och köttfärs.

Till och med sånt nobbade Siri.

Matte hjälpte Sirihusse att få fram telefonnummer till veterinären och de skulle få komma efter lunch.

Du fina vackra Siri, detta blev den allra sista bilden på oss tillsammans.

Tänk allt skoj som vi haft tillsammans, skogspromenader, en massa bad, bus med bollar, allt gott käk som

du alltid bjudit på.

Nånstans så visste nog människorna också att det var dags nu för Siri att gå vidare till landet utan

smärtor.

För mej kändes det bra att jag fick säja hej då till Siri innan hon reste vidare.

Jag vet precis när hon reste för jag vandrade runt och pep och var orolig en stund.

Veterinären hade talat om att det växte en massa elak cancer överallt i Siris kropp så hjälp över till

Regnbågsbron var enda utvägen.

Nu har du det bra Siri i landet utan smärtor och där du kan vara som ung på nytt.

Du är sörjd och saknad av oss alla, människorna är så ledsna.

Men en dag finns bara alla de ljusa och fina minnena kvar.

Vi ses igen.

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans 
 hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska 
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt 
flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som 
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på 
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...